natanaels

Allt vi gör sätter spår. Vare sig vi tror det eller inte, vare sig vi vill det eller inte så är det så! Vi kan aldrig beräkna vetenskapligt eller ens försöka lista ut hur en människa ska reagera genom min handling på ett eller annat sätt!
Låter det jobbigt, orättvist, oberäkneligt och svårt? Jag tycker det låter helt underbart, människan är så unikt skapad att man aldrig säkert kan räkna ut en känsla. Det tycker jag är helt underbart!

Jag har många förebilder, på olika sätt och i olika områden av livet, men den största anledningen för mig som människa att vilja utvecklas, formas och förnyas är längtan efter att själv vara en förebild, om möjligt i allt jag gör. Mötet med de personer jag vet att jag är en förebild för, eller som jag vill vara det för är den största drivkraften för mig att utvecklas!

Alldeles nyss, för några dagar sedan så hörde jag en historia. En sann historia, där jag själv är djupt inblandad. För lite mer än ett halvår sedan så var jag en ytterst bidragande orsak (eller länk om man ska vara teologiskt korrekt) för en människas fantastiska omvandling. Denn vän till mig, tog med sig en annan, mindre nära vän, till en gudstjänst som vi var på. Den var inte speciell på något sätt, och temat för kvällen var allt annat än intresseväckande för en oinsatt person: sex och samlevnad). Ganska motbjudande som förstamöte kan man tycka. Jag hade aldrig träffat personen tidigare, och jag har inte gjort det efter heller. Mannen som följde med tyckte inte alls om det för stunden och gick därfifrån efter ett tag. Jag kommer faktiskt inte ihåg hans namn, och tyckte inte alls den kvällen var särksilt speciell, på något sätt. Min nära vän träffade inte heller den här mannen, förrens ett halvår efteråt. Men då hade det hänt något! Han kom inte heller ihåg vad mötet handlade om, och tyckte inte det var särskilt smakligt för honom, men det var något i atmosfären som gjorde honom intresserad. Nu, ett halvår senare, så berättar han om att de hade något han inte har. Att Han vill tillbaka och höra mer. Detta är underbart och värdefullt. Undervisningen, människorna i sig (inte många pratade med honom) eller byggnaden gjorde intryck, men känslan och atmösfären satte spår. Människor är olika och de blir intresserade av olika saker.

För länge sedan så hade jag ett samtal med en vän, och vi pratade om förnyande i kyrkorna, och rätt vad det var sa min kompis (som för övrigt är gitarristen i Wrestling with Angels^^): målet kan aldrig vara att få någon till kyrkan, utan att plantera ett frö. Precis som han planterade ett litet värderings och livsuppgifts-frö i mitt hjärta så tror jag verkligen att det här är sant. Människor är olika, behöver olika mycket tid på sig till olika saker och blir som sagt intresserade av olika saker. Jobbigt eller underbart? Båda, men det är mänskligt.

Min uppmaning/förmaning/tanke med detta blogginlägg är att sända en tanke till var och en att om du inte ser resultat så betyder det inte att resultatet uteblir. Exempelvis, är du med i en skolgrupp, miljöorganisation, ideell förening, politisk organisation eller annat som på ett eller annat sätt försöker att påverka andra, så tro inte att ni inte gör skillnad, om ni har försökt.
Exemplet jag gav är bara ett, men färskt. Ett ord du säger kan mycket väl bli ett frö i en annan människas liv, du kanske aldrig ser resultatet av fröet, eller det hela trädet växa upp, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att fröet blir sått. Jag vill vara en medmänniska för andras skull främst, inte för min egen. Sedan skulle jag aldrig förneka att det ger en enorm glädje.
Fortsätta kämpa, fortsätta försöka, fortsätt finnas till, även om du inte alltid ser resultat. Precis som du förhoppningsvis ofta ser resultatet i någon annans sådda frö (varje positiv handling en människa gör), så ser någon annan resultatet i ditt sådda frö.

När jag var liten (ett halvår sen?! SKOJA) så sa min goa kusin Joel till mig att i Sverige finns det tre språk; samiska, svenska och skånska. Frågan är om inte brushan hade rätt asså. När tåget började närma sig Skåne och tåget bytte konduktör så blev det i det närmaste obegripligt att förstå. På riktigt alltså!
I denna världsdel har jag lärt mig: 

• Att björntjänst faktiskt inte innebär en STOR tjänst, utan en osjälvisk handling som blir till olycka för mottagaren typ!
• Lunddialekt är fett mkt snyggare än Hässleholmska!
• Att Lund ligger mellan Helsingborg och Malmö, occcch, sen var det nog inget mer!

Kennyh!

Dagens outfit: jaa, ni ser ju själva. klockrent, vill inte skryta, men ultimat!

Pallar inte så proffsig inläggning av bilderna! nu blire skräckis!!!

Tssap denna veckra morgon?

För närvarande befinner jag mig i en lägenhet hos min mycket gamla vän Anna! Är det inte tjockt gött när man får chansen att träffa någon som för länge sedan betydde väldigt mycket för en. Även om allt runtom har förändrats så är bilden och de goda minnena som fanns fortfarande kvar, och det är svårt att ändra på. Det är en härlig känsla!

Igår gick jag förresten på stan med en liten kompis och nynnade för oss själva. Och tillsammans märkte vi att våran gemensamma sångnivå höjdes och förbättrades i takt med att våra ben tröttades ut av all gång. Trots att min kompis inte trodde han kunde så gick det (jag visste redan från början att jag var GRYM!). Då slog mig tanken: Tror man att man kan, så kan man. Men även om man verkligen inte kan så kommer man iaf inte att märka att man misslyckas. Dvs. Tror man att man kan så kommer man inte bli besviken på sig själv. Nice!

Omröstning: hur många tycker att det ok att göra en proffessionell cover på en nyutgiven sång? (tänker främst på Darin-Viva la Vida som ständigt matas i radio i varenda butik runtom i vårt avlånga land, och på varje gripande arbetsplats man kommer!)

Dagens outfit: svarta badbyxor från MQ, totalt inne! Kalsonger under, märke Gant! Volleyboll som accessoar från något annat dyrt..

(Detta är en fett gammal bild på mig från Annas arkiv! Från '06 eller nåt!)