natanaels

Allt vi gör sätter spår. Vare sig vi tror det eller inte, vare sig vi vill det eller inte så är det så! Vi kan aldrig beräkna vetenskapligt eller ens försöka lista ut hur en människa ska reagera genom min handling på ett eller annat sätt!
Låter det jobbigt, orättvist, oberäkneligt och svårt? Jag tycker det låter helt underbart, människan är så unikt skapad att man aldrig säkert kan räkna ut en känsla. Det tycker jag är helt underbart!

Jag har många förebilder, på olika sätt och i olika områden av livet, men den största anledningen för mig som människa att vilja utvecklas, formas och förnyas är längtan efter att själv vara en förebild, om möjligt i allt jag gör. Mötet med de personer jag vet att jag är en förebild för, eller som jag vill vara det för är den största drivkraften för mig att utvecklas!

Alldeles nyss, för några dagar sedan så hörde jag en historia. En sann historia, där jag själv är djupt inblandad. För lite mer än ett halvår sedan så var jag en ytterst bidragande orsak (eller länk om man ska vara teologiskt korrekt) för en människas fantastiska omvandling. Denn vän till mig, tog med sig en annan, mindre nära vän, till en gudstjänst som vi var på. Den var inte speciell på något sätt, och temat för kvällen var allt annat än intresseväckande för en oinsatt person: sex och samlevnad). Ganska motbjudande som förstamöte kan man tycka. Jag hade aldrig träffat personen tidigare, och jag har inte gjort det efter heller. Mannen som följde med tyckte inte alls om det för stunden och gick därfifrån efter ett tag. Jag kommer faktiskt inte ihåg hans namn, och tyckte inte alls den kvällen var särksilt speciell, på något sätt. Min nära vän träffade inte heller den här mannen, förrens ett halvår efteråt. Men då hade det hänt något! Han kom inte heller ihåg vad mötet handlade om, och tyckte inte det var särskilt smakligt för honom, men det var något i atmosfären som gjorde honom intresserad. Nu, ett halvår senare, så berättar han om att de hade något han inte har. Att Han vill tillbaka och höra mer. Detta är underbart och värdefullt. Undervisningen, människorna i sig (inte många pratade med honom) eller byggnaden gjorde intryck, men känslan och atmösfären satte spår. Människor är olika och de blir intresserade av olika saker.

För länge sedan så hade jag ett samtal med en vän, och vi pratade om förnyande i kyrkorna, och rätt vad det var sa min kompis (som för övrigt är gitarristen i Wrestling with Angels^^): målet kan aldrig vara att få någon till kyrkan, utan att plantera ett frö. Precis som han planterade ett litet värderings och livsuppgifts-frö i mitt hjärta så tror jag verkligen att det här är sant. Människor är olika, behöver olika mycket tid på sig till olika saker och blir som sagt intresserade av olika saker. Jobbigt eller underbart? Båda, men det är mänskligt.

Min uppmaning/förmaning/tanke med detta blogginlägg är att sända en tanke till var och en att om du inte ser resultat så betyder det inte att resultatet uteblir. Exempelvis, är du med i en skolgrupp, miljöorganisation, ideell förening, politisk organisation eller annat som på ett eller annat sätt försöker att påverka andra, så tro inte att ni inte gör skillnad, om ni har försökt.
Exemplet jag gav är bara ett, men färskt. Ett ord du säger kan mycket väl bli ett frö i en annan människas liv, du kanske aldrig ser resultatet av fröet, eller det hela trädet växa upp, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att fröet blir sått. Jag vill vara en medmänniska för andras skull främst, inte för min egen. Sedan skulle jag aldrig förneka att det ger en enorm glädje.
Fortsätta kämpa, fortsätta försöka, fortsätt finnas till, även om du inte alltid ser resultat. Precis som du förhoppningsvis ofta ser resultatet i någon annans sådda frö (varje positiv handling en människa gör), så ser någon annan resultatet i ditt sådda frö.