Tänk om Jesus verkligen menade alla dom där grejerna?
För några dagar sen var jag på väg intill stan för en promenad med några vänner. Vi gick ner för gatan längs vattnet, där det finns gatuuppträdanden, artister och musikanter. Vi passerade en duktig magiker som gjorde några riktigt coola "tricks". Där var även en predikant. Han var inte lika fängslande som magikern. Han stod på en låda, skrek i en mikrofon, och bredvid honom låg en kista med en död låtsas-kropp. Han talade om hur vi alla kommer att dö och komma till helvetet om vi inte känner Jesus.
En del människor fnissade. Andra sa åt honom att fara åt helvete. Några ungdomar försökte stjäla den döda kroppen i kistan. Allt jag kunde göra var att tänka för mig själv att jag ville ställa mig på en låda bredvid honom och skrika av hela lungorna: Gud är inget monster. Nästa gång kanske jag gör det.
Ju mer jag har läst bibeln och studerat Jesu liv, desto mer har jag blivit övertygad om att kristendom sprids bättre genom fascination, än genom ansträngande påtvingning. Men de sista decennierna har kristendom, iaf i USA, blivit mindre och mindre fascinerande. Vi har gett ateisterna mindre och mindre att misstro. Och den sorts kristendom många av oss har sett på TV eller hört på radio liknar mindre och mindre Jesus.
Vid ett tillfälle blev Gandhi tillfrågad om han var kristen, varpå han svarade i grund och botten: "Hmm, jag älskar definitivt Jesus, men kristna verkligen ogilla sin Kristus." En nyligen gjord undersökning visar att de tre sakerna som kristnai USA är mest känd för (bland icke-kristna) är: 1) Homofober, 2) Dömande, 3) Skenheliga. Så vad vi har här är lite bildkris, och mycket välförtjänat rykte Det var dom dåliga grejerna, och det var därför jag började med att säga förlåt.
Nu till dom goda nyheterna.
Jag vill inbjuda dig till att överväga om televangelisterna och gatupredikanterna har fel- och att Gud verkligen är kärlek. Kanske är andens gåvor verkligen vackra saker som fred, tålamod, vänlighet, glädje, godhet, och inte de hemska saker som har kommit att karaktärisera religion, och politik för den delen. (Om det är något jag lärt mig från liberaler och konservativa är att du kan ha bra svar och ända vara elak... och lika viktigt som att ha rätt, är det att vara vänlig.)
Hoppas dessa sent översatta rader kan betyda något för någon.
På gång!
Begreppet politik
"Politik är en statsvetenskaplig term för de processer och den taktik en grupp använder för att fatta beslut, ofta vad gäller hur en statsoffentliga makt ska fördelas och utövas. Ordet används också om samhällsvisioner och det specifika innehållet i en grupps handlingsprogram och ligger då nära termen policy.
Handlingsprogram ja. Jag undrar hur många som ser det så. För mig känns politiken, eller snarare de största partiernas handlingsprogram mycket kluvna:
1: Handlar politik om att få fram sina egna ideer som man tror är bäst för Sverige. Det vill säga, genom dessa briljanta idéer få röster och makt så att man kan utveckla och införa sina idéer?
2: Handlar politik om att ha idéer som man formar utefter vad man tror att folket vill ha, för att på så vis få så många mandat som möjligt i riksdagen?
1:an är klart mycket osäkrare, eftersom man då verkligen står för sin sak, vare sig man får röster eller ej. 2:an är klart mycket enklare, eftersom man då handlar utefter vad man tycker är rätt , och inte för att få mandat.
2:an i sin tur innebär ju att när man väl har fått de mandat man vill, så fortsätter man ändra sin politik utefter vad man tror att folket vill ha, och helt plötsligt känns värdegrunden väldigt avlägsen.
Som sagt (tänkt?) så kan man undra vilken av dessa de flesta partier sysslar med idag.
Alla partiet närmar sig varandra på vänster-höger-axeln, Moderaterna: nya arbetarpartiet, en efter en går ifrån sin före detta utopi. De ideologiska orden som liberal, konservativ, socialistisk, feministisk och så vidare är nästan farliga att uttala eftersom ingen längre är det de förr utgav sig för att vara.
Mitt dilemma är vart värdegrunden tagit vägen?
Politik måste väl ändå handla om att föra fram den politik man tror på, inte att komma in i riksdagen (som största prioritering)
Jag är ledsen, den anonyme trevlige herren inom politiken. Men om jag någonsin skulle börja syssla med politik på ett seriöst plan så skulle det vara för att föra fram de idéer jag tror på. Det känns inte riktigt som att det är det som svensk politik handlar om just nu, i dessa kampanjsdagar.
His royal highness, Hertig av Västergötland, prins Daniel, Hans kungliga majestät Daniel osv...
Jag söker fibrilt lägenhet i Stockholm nu i dagarna. Jag kan utan överdrift säga att hälften av alla annonser som går at hitta om "Stockholmslägenheter till uthyrning" handlar om bröllopshelgen. Tänk att så många vill se detta?!
"hårda" ord till en mjuk generation
-
Många kristna lever i både sitt eget liv och hur de är mot andra av ren lagiskhet.Man tar till sig bibelns underbara direktiv, fast gör dem till lag över sig. Och istället för förlåtelse så upplever man förkastelse mot Gud om dessa inte hålls. Än värre blir det när detta är utgångspunkten för mission. Tänk själva när en icke kristen sökare i första hand får höra om livsstilspetitesser, framför det fantastiska evangeliet.
Livsstilen måste komma av tron, och inte tvärtom! - Men det verkliga problemet ligger i att man inte bara gör dessa direktiv till lag. Utan även överdriver denna "lag" och tillsätter ännu mer, icke bibelinspirerade riktlinjer. Och ibland tar dessa överhand.
århundradets aprilskämt
Såhär var det... Jag var (och är) i Skåne, och skulle träffa stora delar av Hannas släkt för första gången. När vi var hemma hos systern, och alla var där förutom en systerson, så bestämde vi oss för att vi måste ju hitta på något riktigt kul aprilskämt till honom, när han kommer hem, lite senare. Tankarna gick runt att klä ut Hanna till en svartrockare och säga att hon ändrat stil eller liknande. Men eftersom han aldrig träffat mig tidigare så kom vi på att det är ju roligare om jag får skämma ut mig lite. Så, varför inte låtsas som att jag var transa, eller hade en extremt femenin outfit! (bild nedan). Sagt och gjort; Med maskara, läppglans, Hannas urringade linne och sportväst så fixades den något bögiga stilen. Och efter noggrann övertygelse inför alla närvarande att ta detta på fullaste allvar så körde vi igång.
Systersonen blev varnad innan att det är insidan som räknas, fast jag har lite speciell stil. Så när han kom hem låtsades alla som ingenting, och jag spelade med. Till familjen viskade han att jag såg väldigt bögig ut osv (vilket var extremt kul). Detta höll vi på med i några timmar, innan det var dags för avslöjandet. Och giiiissa om hans ögon blev så otroligt lättade när vi avslöjade att allting bara var ett skämt för honom.
UnderOath och Stockholmsplaner.
rastafariii!
Jag tror jag vill ha en sån här? Fast en dvärgpudel är ännu tjockare/niceare!
Tjeena vad man blir hundfreak av att bo med kennyh och hanna..
Nu var det länge sen bloggen uppdaterades. Känner nog att jag inte haft något speciellt att skriva, dagarna flyter på. Det är nice, men inte jättemycket som sticker ut allt för mycket. MEN, varför skriva när man kan publicera bilder? För två dagar sedan gjorde jag någonting jag aldrig har gjort tidigare. Jag gick ut, helt själv i naturen och tog lite bilder, det va gött. Här får ni se lite :)
Ett Shalomliv..
Nostalgibilder från totalt bilddag "ute" boken!
 |
 |
 |
Två män och en kvinna. För sluttestet, tog CIA agenterna en av männen till en stor dörr av metall och gav honom en pistol. "Vi måste veta om du följer dina instruktioner, oavsett omständigheter."
"Inne i rummet, kommer du hitta din fru sittandes i en stol. Döda henne." Mannen sa "Du skämtar, jag skulle aldrig kunna skjuta min fru" Då sa agenten "Då är du inte rätt man för jobbet.
Den andre mannen fick samma instruktioner. Han tog en pistol och gick in i rummet. Allt var tyst i ungefär fem minuter, sen kom mannen ut med tårar i ögonen. "Jag försökte, men kan inte döda min fru." Då sa agenten "Du har inte vad som krävs, gå du hem med din fru. "
Slutligen, var det kvinnans tur. Hon fick samma instruktioner, att döda hennes man. Hon tog pistolen och gick in i rummet.
Skott hördes, det ena efter det andra, de hörde skrik, slammer, smällar mot väggarna. Efter ett par minuter, blev allt tyst. Dörren öppnades långsamt och där stod kvinnan. Hon torkade svetten ur sin panna och sa...
"Pistolen är ju laddad med blanka skott, jag var tvungen att slå ihjäl honom med stolen"
Tänkvärt citat + familjebild
Jag ställer mig inte bakom citatet, iaf inte fullt ut. Men det är oerhört tänkvärt! Vad tänker du när du hör det, om du är kristen? (eller bara tycker citatet är intressant)
Filmrecension: Snabba Cash
Jag är mäkta inponerad över Daniel Espinosa's skildring av Jens Lapidus roman.
Historien om tre män i helt olika kretsar, i samma stad som har så mycket gemensamt. Strävan efter framgång och rikedom är slående och skildras mycket bra.
Samhälls- och klasskildringen från boken är inte lika påtaglig, fokus läggs istället på känslor och kärleksförhållanden. Förhållandet mellan man-kvinna, far-dotter, familj och folkslag är väldigt påtagligt och fint. Denna historia är som sagt mycket mer känslobaserad och personligheternas inre motstridigheter och tankar kommer fram mycket mera.
ett ärligt inlägg
Exempelvis ett sms med texten: "du, jag tänkte på dig igår, du gör ett himla bra jobb" eller "du är en väldigt fin person" eller ett mail med "tycker om dig". Helt enkelt det jag tänkte om personen. Jag blir själv väldigt glad över att få sådana komplimanger, och har upplevt enorm glädje när andra har fått sådant!
Igår när jag jobbade så kändes väldigt mycket väldigt uppgivet, och jag tänkte ungefär: Industri: branschen där social kompetens aldrig är ett plus. Men just när jag behövde det som allra mest så fick jag några underbara sms av världens gulligaste flicka, Hanna! Den lilla gesten gjorde min kväll.
Jag fungerar så att jag blir oerhört mycket gladare över något positivt som händer, än jag blir ledsen över något negativt som händer, det märker jag i mig själv, gång på gång. Detta är något jag mycket tacksam över.
Bögigt, kanske machomännen tycker, men sån är inte jag.
Opoetiskt, kanske poeterna tycker, men sån är inte jag.
Klumpig layout, kanske esteterna tycker, men sån är inte jag.
Ärligt tycker jag, sån är jag :)
Artisttips och sjukdom!
"Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade."
Även om det jag har nu bara är en liten ynka pissesjukdom jämfört med vad det skulle kunna vara så kan man ändå alltid lita på Guds löften, hur GUTT (jag bor som sagt i Oskesam) är inte det.
Idag blir det alltså till att läsa, plugga och kolla melodifestivalen (som är fett med kul). Sjukt starkt av Pain of Salvation förra veckan att våga hålla tillbaka järnet och på det viset göra bidraget extremt oväntat! Jag håller tummarna för dem än så länge..
Artisttips var det ja! För några dagar sedan, (kanske igår?) så satt jag och spanade in lite för mig okända artister till Peace and Love, och hittade ett riktigt guldkorn. Andreas Grega, förstår inte att jag har klarat mig så länge utan denna man. En blandning mellan Kapten Röd och Thåström, med mycket inslag av skön svängig Hoffmaestro-ska. Tung gungig modern folk-reggae-ska som för tankarna tillbaka till rambaramba någonstans i latino-länderna. Otroligt bra och lyssningsvärt. Bästa låten: Ta vad du vill. Detta får ni bara inte missa!
Jag vill även passa på att tipsa om två trogna bloggläsare, som även dem har två riktigt trevliga bloggar!
Göran Jacobsson: http://goranjacobson.blogg.se/
Metalpastorn med rötterna i människovärde och utåtriktat ledarskap!
Johan Eklund: http://justinodiaz.blogg.se/
Människotjänaren som jag minst en miljard gånger fått äran att sova över hos, samt försök till dyngning. Haha, det senare funkar inte för mig, så fort någon film åker på!
Chow chow och pudel!
Vemdalen och Nkpg!
Efter Vemdalen-trippen, då jag blev gudomlig på skidor(!), så åkte jag och Hanna hem till Norrköping! Hanna är för övigt oxå sjukt underbar, till och med underbarare än Miccis;), HAHA! Det har vart nicea dagar, och imorgon bär det av till O-hamn.
Bara för att göra min blogg lite intressant igen så kommer här punktlistan! Topplista i Vemdalen:
- 1: Viktor vurpa, sjukaste roligaste någonsin! Killen råkar åka några meter ner för svarta backen, i hög fart, innan han kommer på att det är för svårt, och girar tvärt åt höger. Men eftersom han är nob och varken kan/kunde svänga eler bromsa så riktas hans kraft rätt in i staketet. Staketet kommer aldrig att återfå den fina fina vita massan, efter Viktors nicea avtryck med utsträckta armar. Som grädde på moset så åkte skidorna av, och fastnade dinglande i staketet! HAHAHAH, århundrandets vurpa enligt mig.. Bild på detta kommer givetvis senare, när jag pallar!
- 2: sittvolleyboll med ballong. askul lek!
- 3: lek guide i bussen när alla försöker sova, garanterat pungslag om Anton är med!
- 4: ha inte godisfasta under veckan, det bryts ändå varje timme, i snitt
- 5: Att ha lets dance-tävling är svinkul, om två smöriga åldringar är med iaf;)
NAAAAJSS! Men under dagarna i NKPG har vi hunnit med Dolphins, Agape stadsmission, melodifestivalen,, massa middag, lite stan, kolla in församlingens nya lokaler som äger sönder (svt:s gamla lokal. satt i stolen är nyheter och a-ekonomi och sånt spelas in, idag)! och lite mer, och nu sitter vi alltså hemma hos Miccis, i Vånga, och det är najs! :) Imorgon blire oxå lite mer, hihi!
BILDER från Peace and love i somras!
Jesus fick vidare men kyrkan står kvar
Den ekumenika blandningens gåva!
För er som vill ha ett svar utifrån något av de sammanhang som jag nyss nämnde, så kan ni sluta läsa!
Helheten är det sköna, att det faktiskt finns olika, dessutom många olika, "allmänt accepterade" sätt att tillbe och visa uppskattning.
Är det ena mer rätt än det andra? Kanske, utifrån den första kyrkan och utifrån de ideal och stöttepelare bibeln sätter upp för våra liv! MEN, på frågan: Tillber alla bäst på samma sätt, så är svaret något helt annat. Återigen,
människor är olika, på alla möjliga sätt, och jag har för länge sedan blivit överbevisad om att det inte finns en objektiv sanning om livsstruktur som faller alla i smaken på exakt samma sätt, därför behövs mångfalden.
- Sjunga eller be i bön? Jag vill ha båda!
- Kapell, kyrka, radhus eller gata? Jag vill ha allihopa, som en tillgång!
Tror du på barnadop? Är du på ett eller annat sätt fostrad i en karismatisk, liberal eller lugn miljö? Föredrar du pastorer eller präster? Äldste eller majoritetsförsamling? Oblat eller polarbröd? Vin eller Bob-saft? Gatan/stadsmission eller församlingsmöte? Självklart kan jag välja något jag föredrar mer än det andra, men jag tror inte att man kan säga det på ett objektivt sätt. Det mesta behövs, för någon! Däremot är det aldrig negativt att omprioritera och omfördela sina resurser efter en vettig diskussion!
Men om man har kommit fram till att man inte har något som helst gemensam trossyn, angående dessa och liknande frågor, så är min längtan att jag ska ta orden i min mun: Skitsamma, kan vi inte bortse från det här och gå och prisa herren tillsammans istället!
Over and out, nu ska jag äta frukost!
Jag '96
Att så ett frö...
Allt vi gör sätter spår. Vare sig vi tror det eller inte, vare sig vi vill det eller inte så är det så! Vi kan aldrig beräkna vetenskapligt eller ens försöka lista ut hur en människa ska reagera genom min handling på ett eller annat sätt!
Låter det jobbigt, orättvist, oberäkneligt och svårt? Jag tycker det låter helt underbart, människan är så unikt skapad att man aldrig säkert kan räkna ut en känsla. Det tycker jag är helt underbart!
Jag har många förebilder, på olika sätt och i olika områden av livet, men den största anledningen för mig som människa att vilja utvecklas, formas och förnyas är längtan efter att själv vara en förebild, om möjligt i allt jag gör. Mötet med de personer jag vet att jag är en förebild för, eller som jag vill vara det för är den största drivkraften för mig att utvecklas!
Alldeles nyss, för några dagar sedan så hörde jag en historia. En sann historia, där jag själv är djupt inblandad. För lite mer än ett halvår sedan så var jag en ytterst bidragande orsak (eller länk om man ska vara teologiskt korrekt) för en människas fantastiska omvandling. Denn vän till mig, tog med sig en annan, mindre nära vän, till en gudstjänst som vi var på. Den var inte speciell på något sätt, och temat för kvällen var allt annat än intresseväckande för en oinsatt person: sex och samlevnad). Ganska motbjudande som förstamöte kan man tycka. Jag hade aldrig träffat personen tidigare, och jag har inte gjort det efter heller. Mannen som följde med tyckte inte alls om det för stunden och gick därfifrån efter ett tag. Jag kommer faktiskt inte ihåg hans namn, och tyckte inte alls den kvällen var särksilt speciell, på något sätt. Min nära vän träffade inte heller den här mannen, förrens ett halvår efteråt. Men då hade det hänt något! Han kom inte heller ihåg vad mötet handlade om, och tyckte inte det var särskilt smakligt för honom, men det var något i atmosfären som gjorde honom intresserad. Nu, ett halvår senare, så berättar han om att de hade något han inte har. Att Han vill tillbaka och höra mer. Detta är underbart och värdefullt. Undervisningen, människorna i sig (inte många pratade med honom) eller byggnaden gjorde intryck, men känslan och atmösfären satte spår. Människor är olika och de blir intresserade av olika saker.
För länge sedan så hade jag ett samtal med en vän, och vi pratade om förnyande i kyrkorna, och rätt vad det var sa min kompis (som för övrigt är gitarristen i Wrestling with Angels^^): målet kan aldrig vara att få någon till kyrkan, utan att plantera ett frö. Precis som han planterade ett litet värderings och livsuppgifts-frö i mitt hjärta så tror jag verkligen att det här är sant. Människor är olika, behöver olika mycket tid på sig till olika saker och blir som sagt intresserade av olika saker. Jobbigt eller underbart? Båda, men det är mänskligt.
Min uppmaning/förmaning/tanke med detta blogginlägg är att sända en tanke till var och en att om du inte ser resultat så betyder det inte att resultatet uteblir. Exempelvis, är du med i en skolgrupp, miljöorganisation, ideell förening, politisk organisation eller annat som på ett eller annat sätt försöker att påverka andra, så tro inte att ni inte gör skillnad, om ni har försökt.
Exemplet jag gav är bara ett, men färskt. Ett ord du säger kan mycket väl bli ett frö i en annan människas liv, du kanske aldrig ser resultatet av fröet, eller det hela trädet växa upp, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att fröet blir sått. Jag vill vara en medmänniska för andras skull främst, inte för min egen. Sedan skulle jag aldrig förneka att det ger en enorm glädje.
Fortsätta kämpa, fortsätta försöka, fortsätt finnas till, även om du inte alltid ser resultat. Precis som du förhoppningsvis ofta ser resultatet i någon annans sådda frö (varje positiv handling en människa gör), så ser någon annan resultatet i ditt sådda frö.
Kvinnosyn och lite seriöst!
